Sparat under: Ekonomi | Etiketter: arbetarklass, borgare, exploatering av arbetare, företag, imperialism, jobb, kapitalism, klassamhälle, klasskrig, marknadsföring, storföretag, VD
Det är sannerligen en sjuk värld vi lever i. Arbetslösheten höjs med nästan 1 procentenhet under januari månad och prognoschefen på Swedbank kommenterar att ”[...] det är skillnad på struktur- och konjunkturförändringar. Att företag drar ner på antalet anställda behöver inte betyda att konjunkturen försämras, det kan lika väl handla om att öka konkurrenskraften.”
Vad fan är det här för mentalitet? Tusentals arbetare avskedas och man förklarar att det inte är så farligt för att konjunkturen inte försämras? Den här sjuka och empatilösa inställningen hos borgarna kommer att leda till kaos på gatorna, och deras jävla floskel om företagen hit och dit har nästan fått vissa att glömma vilka det är som sliter så många timmar om dygnet för att kunna driva dem.
”Konjunkturkänsliga exportföretag är enligt Cecilia Hermansson de som drabbas värst av nedgången.”
Det år så synd om de stackars företagen. Men du glömde visst någon på vägen, Cecilia. Människan.
Sparat under: samhälle | Etiketter: övervakningskameror, imperialism, integritet, kapitalism, liberalism, storebrorsamhälle
Vi närmar oss storebrorsamhället. Ögonen bevakar oss, vi blir spanade på likt inlagda patienter i sjukhus, men utan en rättfärdig anledning. Man minskar brott i ett visst mån, men kamerorna tar bilder i den kvalitén att de oftast inte räcker som bevismaterial för att fälla en förbrytare. Dessa kameror är dyra som fan och det blir vi som betalar för dem.
Alla dessa politiker förlorar sitt sociala kapital desto mer de knuffar in oss mot tvångssamhället, och folk börjar bli förbannade. Arbetarklassen börjar slira mot ett dilemma, och det dilemmat involverar reformism respektive revolution. Medan den sotrandige revolutionären ropar revolution tittar den konservativa arbetaren på klockan och bejakar tålamod, ett tålamod som trångsynt har tittat på medan liberalismen har förgiftat arbetarklassen och den nedre s.k. medelklassen.
Den groteska liberaliseringen av Sverige förgiftar även den arbetarklassen. Arbetaren börjar acceptera skitdåliga ideal och kollektivavtal som inte ens är värda att pissa på, och politiker som säljer vapen till fascistiska regeringar munhugger man inte längre. Arbetaren önskar sig endast bort från allting, men det hjälper inte att blunda och önska. Det är dags att organisera, medan reformismen svänger åt vänster och fackligheten ökar och fler blir involverade. Nu är vi på väg åt helt fel håll. Frågan är om vi ska vänta tills allting är skit, eller om vi ska motarbeta kapitalismen parallellt på två plan, via revolution och reformistiskt tänkande ett visst mån för att beväpna och alliera revolutionären.
Någon gång kommer nationen att decentraliseras. Frågan är när, hur och vad som utlöser allting. Folk börjar inse att vi inte behöver någon Messias, utan bara oss själva.
Sparat under: Politik | Etiketter: "arbetarparti", a-kassa, arbetarklass, facket-, företag, höger, imperialism, kapitalism, moderaterna, Politik, valet 2006
Moderaterna vann. Skevt.
Visst, vi får lägre skatter. Och visst, det är svårare att fuska med bidrag. Men vi betalar tillbaka skatterna indirekt. Avgiften till arbetslöshetskassan höjs med 300 kr och dess bidrag sänks. Alltså dyrare och sämre. Det kostar ytterligare 700 kr att vara med i facket, vilket ska vara en självklarhet för vilken arbetare som helst. Det kostade förut högst 1000 kr för ett utskrivet recept i apoteket. Numera ska det kosta högst 2000kr, alltså blir det dubbelt så dyrt. Vi ska nu också skatta 25 kr för varje medel vi köper i apoteket.
Företagsägarna behöver inte betala dessa pengar. Varken till a-kassan eller facket, så länge de inte har tänkt sparka sig själva. Därför är dessa faktorer endast tillförsedda för arbetarna, vår drivkraft. Denna otacksamma politik utnyttjar arbetarna och ökar därmed klyftorna brutalt. Nu betalar alltså arbetarklassen mer medan företagsägaren håvar in pengar i överflöd.
Fastighetsskatten är borta. *Vips*. Trots att man lovade att man bara skulle sänka den. För att anställa mer folk, hävdar Reinfeldt. Frågan är dock om företagsägarna verkligen anställer fler, eller stoppar pengarna i fickan?
Om vi ska titta på de som tar sig an bidragen och jobbar svart, så är det självklart att de inte gör bra ifrån sig. Men de som faktiskt behöver bidragen hade det redan svårt under vänsterstyre och jag ser ett svart öde för dem i den blåa världen som kretsar kring dem. Göran är inte mycket bättre, men han uttryckte det mycket väl när han sa att de sparkar på de som ligger.
Moderaterna kallar sig själva för ett arbetarparti. Men vilken arbetarvänlig politiker skulle vilja minska fackets makt? Facket är arbetarnas största vapen. Arbetarnas sköld från total korruption av företagsägare. Det här PR-tricket som Reinfeldt & co har använt sig utav har fungerat bra som fan, och folk har blint tittat på medan ett s.k. ”arbetarparti” har höjt våra asociala utgifter och minskat våra rättigheter i samhället.
Hur det går för Sverige återstår att se, men man kan förutspå ett socialt och ekonomiskt fall, som den borgerliga vänstern får rensa upp. Precis som förut.
